Ur boken Awaken, Children!, volym 7
Brahmacharierna och några västerländska hängivna satt tillsammans med Amma i utkanten av ashramområdet. En av västerlänningarna ställde en fråga om sakshi bhava, tillståndet där man bevittnar allt.
Fråga: ”Amma, häromdagen talade Amma om sakshi bhava, eller vittnestillståndet. Jag undrar om det är en sinnesfunktion eller en upplevelse bortom sinnet?”
Amma: ”Nej, det är inte en sinnesfunktion. Sakshi bhava är ett tillstånd där du ständigt förblir obunden och oberörd och bara iakttar allt som sker, utan att sinnet och dess tankar ingriper. Du kan inte vara ett vittne till allt om sinnet ständigt ingriper. Sinnet består av tankar. Det kan bara tänka och tvivla. I det högsta vittnestillståndet vilar du hela tiden i din sanna natur.
”I sakshi bhava blir du ett vittne till allt. Du bevittnar allt. Det finns ingen bundenhet eller inblandning. Du bara iakttar. Du bevittnar till och med dina egna tankar. När du medvetet iakttar din egen tankeprocess tänker du inte – du gör ingenting. Du är stilla. Du bara bevittnar och upplever lycka, utan att något berör eller påverkar dig. Hur skulle sinnet kunna befinna sig i ett sådant tillstånd? Sinnet kan bara tänka, tvivla och klamra sig fast. Det kan inte vara ett vittne.
”Tänkandet hör till sinnet, medan denna vittnesförmåga tillhör det högre Självet. Att bevittna innebär att vila i det rena Medvetandet. Sinnet och dess tankar är inte verkliga. De är föreställningar som vi själva har skapat. Endast Medvetandet är verkligt. Att tänka kan kännas naturligt för dig, men det är egentligen inte naturligt. Det tillhör inte din sanna existens. Dina tankar och ditt ego skapar bara rastlöshet och oro. De hör inte till ditt sanna väsen, och du kommer att förbli rastlös tills du har gjort dig fri från dem.
”Att vara ett vittne innebär att helt enkelt iaktta med fullständig medvetenhet. I sakshi bhava är du fullständigt medveten. När du däremot identifierar dig med ditt sinne och dina tankar är du långt ifrån det rena Medvetandet. Du befinner dig i mörker och kan inte se klart. Sinnet ser bara den yttre världen, tingens yttre form. Det kan aldrig se någonting som det verkligen är, för du ser inte; du bara tänker. Och när du tänker går du helt miste om allt som det verkligen är.
”Ju mer du samlar på dig och hänger dig åt njutningar, desto fler tankar uppstår. Och ju fler tankar du har, desto längre bort förs du från ditt verkliga centrum. För att kunna vara ett vittne behöver du vara fast förankrad i ett högsta tillstånd av obundenhet. Ett sinne som klamrar sig fast kan inte bevittna. Det kan bara fästa sig vid tankar och föremål. Det bryr sig bara om ’jag’ och ’mitt’. När du är ett vittne finns ingen upplevelse av ’jag’ eller ’mitt’. Du går bortom alla sådana trånga, begränsade tankar.
”När du blir ett vittne till allt gör du inte längre anspråk på något. Det beror på att allt är Gud, det Högsta Medvetandet – även du och jag. När du väl är fast förankrad i det tillståndet kan ingenting såra eller påverka dig. Du lämnar sinnet bakom dig och identifierar dig inte längre med kroppen. Du fäster ingen vikt vid den yttre världen eller vid vad människor tycker eller säger. Du vet att du i själva verket varken kan behaga eller misshaga någon.
”Ibland beter du dig som om du vore tokig, andra gånger verkar du vara en helt vanlig människa. I ena stunden kan du verka bunden vid något, och i nästa har du gått bortom all bundenhet – helt bekymmersfri och obunden. Du kan visa stor kärlek och medkänsla och sedan plötsligt verka sakna varje spår av kärlek. Det finns något mycket oförutsägbart hos dig.
”När du väl har uppnått sakshi bhavans tillstånd kan du vara på vilket humör du vill och röra dig mellan olika medvetandetillstånd – från det högsta till det lägsta och tillbaka igen. Men samtidigt förblir du bara ett vittne. Allt blir en underbar, glädjefylld lek – ett underbart skådespel. Utåt sett kommer människor fortfarande att se dig växla från ett sinnestillstånd till ett annat, röra dig från en plats till en annan och gå från en känsla till en annan. Men inom dig är du orörlig. Du lämnar aldrig denna enda mittpunkt, verklighetens mittpunkt. Det sanna centrumet finns inom dig. Det går inte att finna i den yttre världen.
”När du är fast förankrad i detta sanna centrum rör du dig inte. Du förblir där för alltid. Samtidigt kan du röra dig utan gräns, på oändligt många sätt, utan att någonsin lämna mittpunkten. Du är ett med Gud, och Gud kan röra sig i det oändliga. Det finns inga gränser.
”När du väl är förankrad i tillvarons centrum kan du bortse från allt om du vill. Eller, om du vill le mot allt, är du fri att göra det. Om du inte vill sova eller äta alls behöver du inte göra det. Å andra sidan kan du äta vad du vill, och om du föredrar att sova ett helt år är det också möjligt. Men inom dig förblir du vaken – fullständigt klarvaken. Fastän det kan se ut som om du sover, sover du inte alls. Och fastän det kan se ut som om du äter, äter du i själva verket ingenting.
”Om du vill stanna kvar i din kropp är det möjligt. Eller om du vill lämna din kropp är det också möjligt. Och när du har lämnat kroppen kan du återvända till den när du vill. Eller, om du inte vill återvända till kroppen, kan du stanna där du är. Du kan välja vilken livmoder du vill födas ur och vilken sorts kropp du vill ha. Allt är möjligt.
”Människor kanske säger att du gör något, men du vet att du inte gör någonting. Du bara iakttar, du är bara ett vittne. Du kan alltså vara ett vittne först när du har frigjort dig helt från sinnet och tankeprocessen. Då blir du fullt medveten om allt. Den som vandrar den andliga vägen kan också öva sig på att ha detta förhållningssätt till allt.”
Tillbaka till Texter om Amma och hennes lära
