Ur boken The Timeless Path av Swami Ramakrishnananda
Amma säger att Gurun visar sig först när det finns en lärjunge. Det innebär att Ammas Guru Bhava [hennes gurunatur] förblir omanifesterad för oss tills vi är redo. Men i samma ögonblick som vi är redo finns den där och väntar.
Vi finner samma sak i det stora indiska eposet Mahābhārata, av vilken Bhagavad Gita utgör en del. Under den första halvan av eposet uppträder Krishna aldrig som Arjunas Guru. Det beror på att Arjuna, lärjungen, ännu inte existerar. Men när Arjuna inser att han inte kan lösa sina problem på egen hand och hjälplöst överlämnar sig vid Krishnas fötter, medan han vädjar om hans undervisning och vägledning, då finns Krishna, Gurun, genast där. Det är först då som Bhagavad Gitas egentliga undervisning börjar.
Vi talar om Ammas Guru Bhāva, men i själva verket är varje aspekt av Amma en Bhāva [en sinnesstämning som hon väljer att visa]. Till skillnad från oss identifierar sig Amma inte med de olika roller hon iklär sig i världen. Vi kan säga att vi är en ”lärare” eller en ”elev”, en ”affärsman”, en ”läkare” eller en ”konstnär”, och så vidare, men Ammas enda identifikation är med Det Sanna Självet – det Lycksaliga Medvetande som utgör själva grunden för våra tankar och det fysiska universum. Därför är Amma i sig själv inte en Guru. Inte heller är hon i sig själv en ”Moder”, en ”humanitär” eller något annat sådant. Hon vet att hon i sitt innersta endast är det Eviga Lycksaliga Medvetandet.
I sin barmhärtighet antar Amma en Moders, humanitärs, väns, Guds eller Gurus bhāva, närhelst det behövs. Barnet, som behöver kärlek och tröst, framkallar modern. Den lidande fattige framkallar humanitären. Den som söker en sann vän framkallar vännen. Den hängivne framkallar Gud. Lärjungen framkallar Gurun. Först när vi förstår detta inser vi den fulla innebörden av till synes lättsamma uttalanden som Amma ibland gör, såsom: ”De kallar mig ’Moder’ och därför kallar jag dem ’mina barn’. Jag vet inte mer än så.”
Ytterst bygger alla sådana uppdelningar på okunnighet. På den högsta nivå av andlig visdom där Amma vilar finns endast Enhet – lärjunge och Guru, hängiven och Gud, barn och moder … alla är de för evigt Ett. Det är därför Amma säger: ”För att det ska finnas en Guru måste det först finnas en lärjunge.”
För några år sedan intervjuades Amma för en amerikansk TV-dokumentär. Dokumentären skulle presentera synsätten hos ett tiotal ledare för världens stora religioner. Amma var den enda representanten för hinduismen. I slutet av den två timmar långa intervjun bad producenterna Amma att presentera sig själv framför kameran. De förklarade att de ville att Amma helt enkelt skulle titta in i kameran och säga ungefär: ”Hej, jag heter Shri Mata Amṛtanandamayi Devī och jag är en hinduisk andlig ledare och humanitär från Kerala i Indien.”
När de hade förklarat detta undrade jag och de andra swamierna vad Amma skulle göra, eftersom detta helt enkelt inte är något Amma säger. Under de senaste trettio åren har jag aldrig hört Amma uttrycka sig på det sättet. Vi undrade därför alla vad som skulle hända. Amma log, men avböjde. Vi trodde att saken därmed var klar, men filmarna gav sig inte. De sade ungefär: ”Kom igen, Amma, alla de andra andliga ledarna gjorde det.” Men Amma stod ändå fast. Om det är något som alltid kännetecknar Amma, så är det hennes naturlighet. Hon skulle till exempel aldrig posera för ett fotografi. Och att säga en sådan mening skulle helt enkelt inte ha varit naturligt för Amma.
Men av medkänsla ville Amma inte såra dokumentärfilmarnas känslor. Vi trodde att allt var över, men plötsligt sade Amma: ”Denna synliga form kallar människor ’Amma’ eller ’Māta Amṛtānandamayī Devī’, men det inneboende Självet har varken namn eller hemvist. Det genomsyrar allt.”
Av detta uttalande förstår vi att Guru Bhāvan är något som Amma manifesterar endast när lärjungen åkallar den. Det är ett svar på ett behov. När behovet har mognat visar den sig. Men Ammas sanna natur har varken namn eller hemvist. Den är bortom allting.
Det finns två huvudsakliga aspekter av Ammas Guru Bhāva: kunskap och disciplin. När det gäller att ta emot kunskap anser en del människor att en Guru inte är nödvändig. De menar att det räcker att följa skrifterna. Men skrifterna själva säger gång på gång att en Guru är oumbärlig om man hoppas kunna nå det slutliga målet.
Varför är då Gurun så oumbärlig? Amma säger: ”Människor som ger sig ut på en resa med hjälp av en karta kan ändå gå vilse och irra omkring. En karta talar inte heller om för dig var det finns stråtrövare eller vilda djur. Endast om vi har en erfaren guide kan vi färdas utan någon oro. Om du har någon med dig som verkligen känner vägen blir resan smidig och enkel.”
I alla livets områden – vare sig det gäller vetenskap, konst eller affärsliv – behövs en lärare. Andlighet är inget undantag. Faktum är att andlighet är det mest subtila kunskapsområdet, eftersom det man i själva verket studerar är sitt eget Själv. Inom biologin använder forskaren ett mikroskop för att studera mikroorganismer. Inom kemin är det kemikalier som studeras. Inom andligheten är forskaren själv, så att säga, själva studieobjektet. Därför ligger studieobjektet utanför räckvidden för våra främsta kunskapsinstrument – sinnena och intellektet. Just därför att studieobjektet är så subtilt behövs en lärare i ännu högre grad. Som Amma ofta säger: ”Det behövs en lärare till och med för att lära sig knyta sina skosnören!” En Satguru (en sann Guru) som Amma förklarar inte bara den andliga vägen för oss och undanröjer de tvivel vi möter längs vägen, utan hjälper oss också, genom sin djupa insikt i vår karaktär, att överskrida de hinder vi möter på vägen.
I själva verket förmedlar Amma ständigt kunskap – vare sig det handlar om en djupare förståelse av dharma, karma yoga, meditation eller den yttersta sanningen. En oavbruten flod av kunskap flödar från Ammas läppar. Hon är alltid redo att vägleda människor till ett intelligentare och mer harmoniskt sätt att leva och tänka.
Det slutliga målet med det andliga livet som Gurun leder oss till är, i teorin, mycket enkelt: att fullständigt tillägna sig kunskapen om att vår sanna natur inte är kroppen, känslorna eller intellektet, utan det allomfattande, Eviga Lycksaliga Medvetandet.
Tillbaka till Texter om Amma och hennes lära
