Amma är en humanitär och andlig ledare som har vigt sitt liv åt att sprida ett budskap om frid, kärlek och tolerans. Genom sina dagliga möten med människor och sina tal runt om i världen vägleder hon oss till personlig och andlig utveckling och ger råd om hur vi kan möta de utmaningar världen står inför i dag. Oavsett om det gäller klimatförändringar, fattigdom, spänningar mellan kulturer eller kvinnors rättigheter uppmanar Amma var och en av oss att bidra till ett mer osjälviskt och ansvarsfullt samhälle.
Amma säger: “Hela världen är som en blomma. Varje kronblad representerar en nation. Om ett kronblad angrips av skadedjur kommer snart även alla de andra kronbladen att drabbas. Då blir hela blommans skönhet lidande. Var och en av oss har ett ansvar att skydda och vårda denna blomma. Därför bör alla nationer gå framåt tillsammans, hand i hand, och dela med sig av och ta till sig varandras värdefulla bidrag och goda exempel.
“För att främja fred, välbefinnande och harmoni bland alla nationer måste vi därför ta till oss den gamla indiska livssynen vasudhaiva kuṭaṁbakam – att se hela världen som en enda stor familj.”
Amma säger att människor från alla nationer och religioner faller offer för slaveriets förödande följder och utsätts för svåra övergrepp och stort lidande. Deras fysiska och psykiska smärta känner inga skillnader mellan språk, ras eller hudfärg. Dessa offer utgör en grupp människor som kämpar för att ta sig ur den ändlösa sorgens och det emotionella förtryckets grepp.
Det mänskliga sinnet har skapat många skiljelinjer i religionens, kastväsendets, språkets och nationsgränsernas namn. Låt oss försöka bygga en bro av allomfattande, ren kärlek för att riva dessa murar som vi själva har skapat.
Amma säger: “Själva essensen av alla religioner är kärlek, medkänsla och insikten om den underliggande Gudomlighet som utgör grunden för denna värld och människans existens. Tragiskt nog är dock många människor alltför fokuserade på yttre traditioner, som varierar från religion till religion. Därmed glömmer de själva kärnan. Det är därför de olika religionerna, som ursprungligen var tänkta att främja fred och enhet, har blivit redskap för krig och konflikter. Om alla följde sin religions grundläggande principer utan att fästa alltför stor vikt vid dess yttre aspekter, skulle religionen kunna bli en väg till världsfred.”
Amma säger: “Precis som våra två ögon är män och kvinnor jämlika. Kan man någonsin säga att det vänstra ögat är viktigare än det högra? Eller det högra viktigare än det vänstra? Män och kvinnor är menade att komplettera varandra – att verka i harmoni och samarbete. Först när deras grundläggande lika värde uppskattas och de behandlar varandra med ömsesidig kärlek och respekt kan samhället uppnå fred och välstånd.”
Enligt Amma är hela skapelsen en manifestation av det enda sanna Självet. Andlighet är vägen till att förstå och införliva denna yttersta sanning. När vi inser att alla är uttryck för oss själva blir det lika självklart att hjälpa fattiga och lidande som det är att ta hand om oss själva och vår närmaste familj.
Amma säger: “Det är som när vår vänstra hand skadas och den högra genast kommer till dess hjälp – för att smeka den och lägga på medicin om det behövs. Det beror på att den inte ser den vänstra handen som skild från sig själv. Om vi har andlig förståelse är det så vi reagerar när vi ser andra lida.”
Som Amma säger: ”Moder Jord tjänar oss. Solen, månen och stjärnorna tjänar oss alla. Vad kan vi göra i gengäld för deras osjälviska tjänande?”
Detta djupa uttalande uttrycker hur allt som existerar hänger samman. Ammas engagemang för hållbar utveckling grundar sig i övertygelsen om att vi måste ge något tillbaka för de gåvor naturen skänker oss. Därför behöver vi enligt Amma begränsa klimatförändringarna och se till att våra sociala hjälpinsatser främjar jämlikhet. Först när vi inser vårt ansvar gentemot naturen börjar vi bana väg för en harmonisk framtid. Genom att handla med kärlek och medkänsla lägger vi grunden för kommande generationers välbefinnande.
Amma säger: ”Det finns två slags utbildning: utbildning för att försörja sig och utbildning för livet. När vi studerar på högskola eller universitet för att bli läkare, jurister eller ingenjörer är det utbildning för att försörja sig. Men utbildning för livet kräver en förståelse för andlighetens grundläggande principer – det handlar om att få en djupare förståelse för världen, vårt sinne, våra känslor och oss själva.”
Amma menar att man i dagens värld bara lägger vikt vid den första sortens utbildning. Men vi måste se till att våra barn får båda.
Amma säger: ”Skapelsen och Skaparen är ett. Precis som alla guldsmycken inte är något annat än guld, alla lerkrukor i grunden inte är något annat än lera och varje våg i grunden är vatten, är det Skaparen som har blivit denna värld.”
Amma säger att det i gamla tider inte fanns något särskilt behov av miljöskydd, eftersom man såg skapelsen som Guds manifesterade form. Att skydda naturen var en del av att vörda Gud och livet självt. Man såg Skaparen i skapelsen och älskade, vördade och skyddade naturen som Guds synliga form. Vi bör försöka återväcka detta förhållningssätt.
Amma säger att den unga generationen har en enorm energi och att de kan uträtta underverk om den energin får rätt riktning – de kan till och med förändra världen. Men i dagens värld, där universella värden som kärlek och medkänsla, viljan att hjälpa andra, ärlighet, ödmjukhet och tålamod försvagas samtidigt som missbruket av droger och alkohol ökar, går alltför många unga under innan de ens har börjat förverkliga sin potential.
Vad unga behöver i dag är starka förebilder som kan vägleda dem så att de blir ljusbärare för godhet, universella värden och positiv förändring som de är ämnade att bli.
Enligt Amma föregår en god ledare alltid med gott exempel – genom att bli ett med dem han eller hon leder, förstå deras hjärtan och möta deras problem med kärlek och medkänsla. Se andras smärta som din egen och deras glädje som din egen. Först när vi har en ödmjuk tjänares inställning kan vi bli sanna ledare.
Amma säger: ”Den känsla som ligger närmast vårt sanna jag är kärleken. Våra liv är ämnade att födas i kärlek, levas i kärlek och till sist avslutas i kärlek. Tragiskt nog ägnar de flesta av oss livet åt att söka efter kärlek, men de flesta dör utan att ha funnit den.”
Andlighet är vägen till att upptäcka kärleken och förstå att den är vårt sanna väsen. När vi upptäcker att kärleken är vår innersta natur – och alla varelsers innersta natur – strömmar den naturligt ut som medkänsla.
När Amma var en liten flicka och såg fattigdomen och lidandet bland sina grannar, funderade hon över lidandets natur. En inre röst sade henne att människor ytterst lider till följd av negativa handlingar som de utfört i detta eller tidigare liv. När hon begrundade detta vidare insåg hon att även om människor lider på grund av sin karma, är det vår dharma (plikt) att hjälpa dem.
Enligt Amma har vi därför alla ett ansvar att tjäna samhället – genom att skydda miljön, hjälpa de fattiga och behövande, bistå de äldre, utbilda de unga, ta hand om växter och djur och så vidare.
Amma säger att det i själva verket bara finns en källa till lycka – vårt innersta Själv (atman). Alla upplevelser av lycka som vi får genom den yttre världen är bara dimmiga återspeglingar av denna ursprungliga källa. Hon tar en hund som tuggar på ett ben som exempel.
“När hundens tandkött börjar blöda tror den att blodet kommer från benet. Den fortsätter att tugga i tron att den får allt mer blod från benet och kan till slut kollapsa av blodförlust. När människor saknar urskillningsförmåga när det gäller sinnesnjutningar kan de hamna i en liknande situation.”
Andlighet innebär att förstå lyckans och världens sanna natur och leva i enlighet med denna förståelse – att sträva efter att finna en stadig förankring i den inre lycksalighet som är allas vårt sanna väsen.
Sinnet är menat att vara ett redskap som tjänar oss. Men de flesta av oss har istället blivit sinnets slavar. Amma säger att det är som om svansen viftade på hunden.
Genom andliga övningar som meditation, mantraupprepning och bön kan vi förbättra vår koncentrationsförmåga och utveckla ett mycket lugnare sinne.
Med Ammas egna ord: ”Vi bör ha lika stor kontroll över vårt sinne som vi har över en tv när vi håller fjärrkontrollen i handen.”
Amma säger att vi alla har en enorm inre potential – mycket större än vi anar – som ligger vilande inom oss. Vi behöver anstränga oss för att förverkliga den. Med optimism, hängivenhet och självförtroende kommer vår inneboende godhet gradvis att utvecklas och blomstra.
Amma säger: ”Det är meningslöst att förneka världens mångfald. Varje nation, religion och samhällsgrupp har sin egen kultur, sitt eget synsätt och sina egna prioriteringar. Även om denna mångfald ibland kan tyckas skapa hinder för fred och harmoni, kommer vi, om vi går djupare och tar till oss de ädlaste mänskliga värderingarna, att se att världens skönhet ligger just i denna mångfald. Är inte en bukett med olika sorters blommor vackrare än en bukett med bara en enda sort?”
Samtidigt påminner Amma oss om att det bakom all denna mångfald finns en enda gemensam, evig och Gudomlig Grund – Gud, vårt sanna Själv.
Enligt traditionell indisk andlighet är vår sanna natur ett evigt, lycksaligt medvetande. Allt vi upplever uppstår ur oss, upprätthålls av oss och återgår till sist till detta sanna Själv. Men vår förvirring kring vår egen och världens natur, liksom andra hinder såsom mental tröghet, starka sympatier och antipatier, rastlöshet och andra negativa tendenser, gör att vi inte kan uppleva denna eviga sanning.
Andliga övningar som meditation, mantraupprepning, bön, ritualer och tjänande i en anda av hängivenhet är alla sätt att rena sinnet från sådana hinder och föra oss mot sann andlig förståelse. Varje övning har sin plats. Med Ammas egna ord: ”Om fågelns båda vingar är hängivenhet och andliga handlingar, är den andliga kunskapen dess stjärt. Endast med hjälp av alla tre kan fågeln sväva mot höjderna.”
En mahatma (stor själ) fick en gång frågan: ”Är du säker på att du kommer till himlen när du dör?”
Mahatman svarade: ”Ja, naturligtvis.”
”Men hur vet du det? Du är inte död, och du vet inte ens vad Gud tänker.”
”Det är sant att jag inte har någon aning om vad Gud tänker, men jag känner mitt eget sinne. Jag är alltid lycklig, var jag än befinner mig. Så även om jag hamnar i helvetet kommer jag att vara lycklig och fridfull”, svarade mahatman.
Denna lycka och frid är i sig själva himmelriket. Allt beror på vårt sinne.
En man hade ett medfött hjärtfel – han hade fötts med ett hål i hjärtat. När han blev äldre kunde han inte längre arbeta. Hans hustru lämnade honom och hans barn övergav honom. Vid ett tillfälle hade han varit utan mat i två eller tre dagar. Till slut bestämde han sig för att tigga mat. Men när han närmade sig människor började de skrika åt honom och och håna honom.
Mannen kände sig djupt förtvivlad. ”Jag orkar inte leva så här längre”, tänkte han. Trots att han var på väg att ta sitt liv kunde han inte kontrollera sin hunger. ”Jag ska fråga några personer till”, tänkte han. Människor gick förbi honom från alla håll.
”Kan du vara snäll och ge mig något?” bad han en förbipasserande.
Den förbipasserande stannade och försökte hitta lite pengar, men insåg att han hade glömt sin plånbok.
”Åh nej!” sade han. ”Jag är ledsen. Jag har ingenting att ge dig. Jag glömde att ta med mig plånboken.”
När mannen hörde detta sade han: ”Det gör ingenting. Du har redan gett mig något.”
”Vad har jag gett dig?” frågade den förbipasserande.
”Dina vänliga ord”, svarade mannen. ”De har mättat mig. Nu kan jag gå vidare även om jag inte får något att äta. Hittills har människor bara schasat bort mig när jag bett om en allmosa. Du var den enda som stannade och sade några vänliga ord. Nu känner jag mig mätt trots att jag inte har ätit. Jag hade faktiskt kommit hit för att ta mitt liv. Men vetskapen om att det finns människor som du i världen ger mig kraft och hopp att fortsätta leva.”
Alexander var en stor krigare och härskare som hade erövrat nästan en tredjedel av världen. Han ville bli kejsare över hela världen, men besegrades i strid och drabbades av en dödlig sjukdom.
Några dagar före sin död kallade Alexander till sig sina ministrar och förklarade hur han ville bli begravd. Han ville att man skulle göra öppningar på båda sidor av kistan och låta hans armar hänga ut genom dem med handflatorna vända uppåt.
Ministrarna frågade varför han ville ha det så. Alexander svarade att alla på detta sätt skulle få se att den store Alexander, som hela livet hade strävat efter att äga och erövra världen, hade lämnat den helt tomhänt – han hade inte ens tagit med sig sin egen kropp.
Då skulle alla förstå hur meningslöst det är att ägna hela sitt liv åt att bara jaga efter världen och dess ägodelar.
I en by fanns en vacker staty av ett helgon med utsträckta armar. På en skylt nedanför statyn stod orden: ”Kom i min famn.”
Med åren gick armarna av. Byborna älskade statyn och var mycket bedrövade. De samlades för att försöka komma överens om vad de skulle göra. Några föreslog att statyn skulle tas ned. Andra protesterade och menade att man borde göra nya armar.
Till slut reste sig en gammal man och sade: ”Nej. Bry er inte om att göra nya armar. Låt statyn vara utan armar.”
De andra byborna svarade: ”Men hur blir det då med skylten nedanför? Där står det ju: ’Kom i min famn.’”
Den gamle mannen svarade: ”Det är inget problem. Precis under orden ’Kom i min famn’ kan ni lägga till: ’genom att låta mig verka genom era händer.’”
Vi måste bli Guds händer, ögon och öron. Vår inspiration, styrka och vårt mod måste komma från Gud. Då kommer rädsla, tvivel och synd aldrig att befläcka oss.
Ett fordon körde ned i ett dike. Föraren klev ur, tog sin meditationskudde och sprang upp på en kulle i närheten. Där satte han sig i lotusställning och började be: ”Snälla Gud, låt mitt fordon komma upp ur diket!”
Han öppnade ena ögat och kikade för att se om fordonet hade kommit upp. När han såg att det inte hade gjort det bad han ännu intensivare.
En röst hördes från himlen: ”Min son, försök att skjuta på fordonet medan du ber.”
Enbart tro räcker alltså inte; tron måste förenas med egen ansträngning.
Det var en gång en bonde som hade en häst. En dag föll hästen ned i en djup, uttorkad brunn. Den stackars hästen började gnägga där nere. Bonden försökte på många olika sätt rädda den, men förgäves. Till slut sade han till sig själv: ”Det är egentligen ingen idé att rädda den här hästen. När vi väl har fått upp den ur brunnen kommer den ändå inte att ha långt kvar att leva, och den kommer inte längre att kunna arbeta.”
Bonden bestämde sig därför för att lämna hästen i brunnen och fylla igen den med jord. Han anlitade några arbetare, och de började skyffla ned jord och lera i brunnen. Men efter en stund började hästen gnägga mycket högt, nästan som om den firade sin seger. Bonden kom ut för att se vad som hände.
Varje gång en skyffel jord föll på hästens rygg skakade den av sig jorden och trampade upp på den. På så sätt kom hästen allt högre, steg för steg, tills den till slut nådde brunnens kant. Då klev den över kanten och travade glatt därifrån!
I den här världen kommer många människor att kasta smuts på oss genom sina ord och handlingar. Utan att falla ner i förtvivla bör en andlig sökare kunna skaka av sig den smutsen från sitt sinne och använda den som trappsteg för att komma vidare. Först då kan vi ta oss upp ur den ”brunn” som andras kritik har grävt åt oss och lyckas i livet.
En gång gick en gammal man till en mobilverkstad. Han räckte sin mobil till butiksägaren och sade: ”Kan du vara snäll och se om det är något fel på min telefon? Jag kan inte ta emot några samtal från mina barn.” Hans fadershjärta kunde inte ens föreställa sig att hans älskade barn, som han höll så kära, inte ringde honom. Många föräldrar vill gärna tro att deras barn ringer dem regelbundet, men att samtalen inte kommer fram på grund av något fel på telefonen.
Vår tacksamhetsskuld till våra föräldrar kan aldrig återgäldas. Varje tillfälle vi får att tjäna dem och ta hand om dem måste vi se som Guds nåd. Amma hör ofta människor säga: ”Jag önskar att mina föräldrar fortfarande levde. Jag känner så stor skuld i dag när jag tänker på hur jag försummade dem medan de levde.” Se till att du gör allt du kan för att aldrig behöva känna så. Det förflutna kan aldrig komma tillbaka. Medan våra föräldrar lever måste vi uppfylla vår plikt att älska dem och ta hand om dem efter bästa förmåga.
Du kan inte känna honungens sötma genom att slicka på ett papper där ordet ”honung” står skrivet. På samma sätt måste de principer som beskrivs i de religiösa skrifterna begrundas, mediteras över och slutligen förverkligas.
– Amma
