För några år sedan publicerade en psykolog en undersökning om mänsklig lycka. Hans forskning visade att vi ofta inte har någon aning om vad som verkligen gör oss lyckliga. Vi tror kanske att ett visst föremål ska ge oss sann lycka, men när vi väl får det, känner vi ingenting. Samtidigt kan saker vi aldrig trodde skulle ge oss glädje i stället skänka oss djup tillfredsställelse.
I Bhagavad Gita talar Sri Krishna till Arjuna om just detta: “Det som först smakar som nektar är oftast gift, och det som smakar som gift är oftast nektar.” Vi tror att vi blir lyckliga genom att ägna så mycket tid som möjligt åt att uppfylla våra egna önskemål. Men det är först när vi glömmer oss själva genom att tjäna andra som vi börjar uppleva sann tillfredsställelse och lycka.
Många andliga lärare säger: “Allt är okej – gör precis vad ni har lust att göra. Er enda uppgift är att uttrycka er, att manifestera allt som finns inom er.” Men Amma säger aldrig så. Det finns problem i världen, och Amma vill att vi ska vara en del av lösningen. Därför uppmuntrar hon oss att minska våra onödiga utgifter och att arbeta en extra halvtimme om dagen för att samla in pengar till de fattiga. Det är också därför hon säger att slöseri med mat är en form av våld. När vi ser människor lida på TV är vår instinkt kanske att byta kanal. Men Amma säger att vi inte får blunda för världens problem. I stället bör vi försöka göra något för att lösa dem. Det är inte bara det rätta att göra – det är också nyckeln till ett lyckligt och meningsfullt liv.
Vid en intervju med en reporter sa Amma en gång att hon kommit till världen för att uppfylla vissa mål som gynnar samhället och att hon är helt övertygad om att hon kommer att lyckas. Det ger mig enormt hopp för världen. Men nyligen slog det mig att jag kanske inte borde känna en sådan tröst. Amma sa att hon skulle uppfylla sitt syfte, men hon sa inte detsamma om oss. Huruvida vi kommer att uppnå det vi har kommit till jorden för att göra är, för de flesta av oss, fortfarande en obesvarad fråga.
