Det var under Ammas utlandsturné. Tisdagen den 8 juni anlände vi till MA Center i San Ramon, Kalifornien.

Det var en vacker morgon. Det kändes som om vi var tillbaka i Amritapuri. Ja, näst efter Amritapuri är detta en av de platser vi tycker mest om på jorden. Amma har sagt att hon tycker mycket om just denna plats och att det finns något särskilt med området.

Vid halv nio på morgonen var ashramsalen fylld till bristningsgränsen av hängivna som kommit från när och fjärran. Atmosfären genljöd av mantrat ”Aum Amriteshwaryai Namah.”

Klockan halv tio kom Amma in i salen. Så snart hon anlände förändrades hela atmosfären. De hängivna, som glömde sig själva, började ropa högt: ”Amma! Amma!” Det kändes som det måste kännas för den mytiska chataka-fågeln när den får sin första regnskur efter att ha väntat på regn genom en lång, het sommar. Den hängivne som utförde pada-puja till Amma fuktade hennes fötter med tårar av lycksalighet. Även medan pujan pågick svepte Ammas medkännande blick över alla och fyllde deras hjärtan med lycksalighet. Var och en kände att Amma såg just på honom eller henne.

På torsdagskvällen var det Devi Bhava-darshan. Under darshan gick jag och satte mig bredvid Amma en liten stund. En judisk hängiven kom fram och ville få mantra-initiering av Amma. Han berättade att han tidigare blivit invigd i ett hebreiskt mantra av någon och att han gärna ville att Amma skulle initiera honom genom att viska samma mantra i hans öra. När jag berättade detta för Amma såg hon på honom och log. Jag fick mantrat av honom och skrev ned det på en papperslapp. Det var ett långt mantra på sex rader. Jag skrev det på malayalam så att Amma kunde läsa det.

Efter ungefär femton minuter, när stunden var inne, reste jag mig för att visa mantrat för Amma. Men innan jag hann göra det såg jag att Amma viskade något i den hängivnes öra. Fem minuter senare, när han reste sig för att gå, frågade jag: ”Vill du inte höra ditt mantra från Amma?” Han svarade att Amma redan hade viskat det i hans öra. Jag blev fullständigt häpen. Papperslappen med mantrat – ett hebreiskt mantra – låg fortfarande i min hand. Även om inget egentligen kan kallas ett mirakel i Ammas värld, kunde jag inte låta bli att känna mig överväldigad av hennes transcendentala vision. Ett ögonblick stod jag som förstenad, med tankeförmågan helt bortblåst.

Senare, när jag frågade mannen mer i detalj, berättade han att Amma uttalat mantrat i hans öra lika tydligt som en lärd jude skulle ha gjort. Medan han berättade detta rann tårarna av hängivenhet och tacksamhet nedför hans kinder.

Han förklarade mantrats betydelse för mig. Och även om jag visste att jag inte borde, kunde jag inte låta bli att gå fram till Amma och fråga henne vad mantrat betydde. Jag får erkänna att det var min okunnighet som fick mig att göra det. Amma såg bara på mig och log med ett aningen roat uttryck. Jag kände svetten rinna trots den bitande kylan. Jag var nära att börja gråta när jag tänkte på min dumhet. I det ögonblicket lyste Ammas ansikte upp av medkänsla. Hon tog mig i sina armar, tryckte mitt huvud mot sin axel och viskade mantrats betydelse i mitt öra. Lutad mot Ammas axel brast jag i gråt. Hon gav mig samma förklaring som mannen hade gett. Fastän mantrat var långt var dess kärna denna: ”Må visionen av den Högsta Sanningen öppna sig för mitt inre öga.”

Jag gick därifrån fylld av ånger. Efter en stund kallade Amma på mig. Hon skämtade kärleksfullt med mig en lång stund innan hon stoppade lite prasad i min mun. I det ögonblicket såg Amma mig i ögonen och sade: ”Kashtam!” (Stackars dig!)

Jag blev djupt medveten om min okunnighet. Jag kände mig som saltfiguren som försökte utforska havets djup. Jag skämdes över att jag inte efter tjugo år med Amma kunde begripa ens en liten del av hennes oändliga storhet.

Många andra hängivna väntade på att få ett mantra av Amma. När en person kom fram och bad om ett mantra sade Amma: ”Min son, du har redan reciterat ett visst mantra i många år. Just nu är det tillräckligt. Det är bäst att koncentrera sig på ett enda mantra.”

Mannen rodnade av förvåning. Det var en hemlighet som endast han kände till. Under de senaste tjugo åren hade han utövat transcendental meditation. Han hade fått sitt mantra direkt av en annan mästare.

Han hade turen att få veta så snabbt att Amma är medveten om allt. Hur skulle han någonsin kunna glömma den överraskning Amma gav honom? Han hade hört att Gud är en verklighet som känner allt, men han hade aldrig upplevt något liknande. Den dagen var han uppfylld av glädje, för han hade blivit utvald att erfara just denna sanning. Amma hade avslöjat en hemlighet som endast han och hans guru känt till. Det var med den djupt tillfredsställande känslan av att ha haft darshan av ingen mindre än universums Gudomliga Moder som han återvände hem den kvällen.

Först sår Amma trons frö i oss; sedan vårdar hon det med kärlekens vatten. På nolltid blir hon allt i våra liv. Detta är sant även i fallet med människor som varit omoraliska eller negativt inställda mot allt och alla. Amma leder även dem, på ett mirakulöst sätt, till rättfärdighetens väg. Hur många människoliv har inte förvandlats till guld genom Ammas beröring! Och dessutom har Amma skapat en oerhört stark andlig aura som omsluter hela världen. Bara en liten ansträngning från vår sida räcker för att väcka och utvidga den andliga kraft som finns inom oss, uppburen av detta ojämförliga andliga ljus. Skulle någon annan än Amma, mästarnas Mästare, ha kunnat skapa en sådan oerhörd andlig renässans på jorden?

Så låt oss ta denna möjlighet och dedicera oss till denna strålande andliga kraft för att uppnå livets högsta mål. Låt oss överlämna oss vid Ammas heliga fötter.

Aum Amriteshwaryai

Fotnot: Det sägs att chataka-fågeln endast dricker regndropparna som faller under monsunen och inte tycker om något annat vatten.

TILLBAKA TILL MATRUVANI