Den Universella Moderns Kärlek

Senare samma kväll, när darshan var över, gick jag fram till Amma och försökte få klarhet i min tvekan. Amma sade: ”Min son, den sanna kärleken behöver varken ögon eller öron. Den blir ljus för den blinde och ljud för den döve.”

Det är sant att kärleken är den lycksalighet som pulserar i själen. Om det finns kärlek inom oss, även om vi saknar yttre syn eller hörsel, kommer de inre ögonen och öronen att uppslukas av extas. Då blir livet sannerligen välsignat. Kärleken är en oförklarlig erfarenhet som flödar från ett hjärta till ett annat. För att Ammas nektarlika kärlek ska fylla vårt inre behövs varken våra sinnen eller språkets medium – ty kärleken är hjärtats språk.

I dag finns det knappast någon i världen som behärskar hjärtats språk så väl som Amma. Amma talar inget annat språk än malayalam och har endast haft fyra års formell skolgång. Ändå lyckas hon vinna människors hjärtan över hela världen enbart med sitt himmelska vapen – sin kärlek. Inför detta oemotståndliga vapen faller de murar samman som skapats av så inskränkta uppdelningar som kast, trosuppfattning, ras, ålder, rikedom, fattigdom, tid och plats. Hela världen blir barn till den enda Gudomliga Modern och gläds i den ljuva friden av hennes moderliga kärlek. När människor upplever Ammas kärlek löses blockeringarna i deras hjärtan upp, och de upplever alla den lycka och den trygga känsla som ett oskyldigt spädbarn känner.

Strax efter att Amma hade börjat sjunga denna bhajan började den unga kvinnan gråta högljutt och jämrande som ett litet barn. Människorna som satt omkring henne försökte trösta henne, men det hjälpte inte. När bhajansången var över och darshan –när Amma omfamnar människor – började, kallade Amma genast kvinnan till sig för darshan. Hon föll ner i Ammas knä och grät högljutt. Amma lät henne sedan sitta bredvid sig i nästan en timme, och kvinnan blev snart lugn och fridfull.

Detta var första gången den unga kvinnan hade mött Amma. Dagen innan hade en av hennes vänner visat henne ett foto av Amma och berättat att Amma var ett indiskt helgon. Hon hade sagt att många människor upplever en stark inre frid efter att ha fått Ammas darshan, att Amma nu befann sig i San Ramon och att hon själv tänkte träffa henne nästa dag. Men när kvinnan blev inbjuden att följa med sin vän hade hon avböjt.

Den natten hade hon en stark dröm. Som hon senare berättade för mig: ”Jag låg i en trädgård. En kvinna kom fram till mig. Hennes ansikte var inte så tydligt. Hon lade mig i sitt knä och började sjunga på ett språk som var helt obekant för mig. Min egen mamma dog när jag var så ung att jag inte ens kan minnas henne. Denna kvinnas lugnande närvaro och hennes underbara sång fyllde mig med värmen av moderlig kärlek. Även om jag inte kunde förstå hennes sång genomsyrades mitt sinne av hennes gudomliga röst och den förtrollande melodin. När jag vaknade på morgonen ekade minnet av kvinnans röst och hennes sång fortfarande i mig, och jag upplevde en känsla av lycksalighet.

”Plötsligt slog det mig att det fanns ett samband mellan min dröm och fotografiet av det kvinnliga helgonet som min vän hade visat mig dagen innan. Jag ringde genast min vän och sade att jag ville följa med henne och träffa detta kvinnliga helgon från Indien.

”Så kom det sig att jag befann mig där. När jag satt framför Amma och lyssnade på hennes sång kände jag att hennes röst var så välbekant för mig. Det var som om jag fördes till en annan tillvaro. När Amma började sjunga sången Shri Lalitambike förstod jag att detta var just den sång jag hade hört i min dröm. Jag var övertygad om att Amma var den gudomliga kvinna jag hade mött i drömmen. När jag insåg detta och förstod hur mycket nåd och medkänsla Amma hade skänkt mig – en människa som fram till dess varit en syndare utan några mänskliga dygder att tala om – kunde jag inte behärska mig utan började gråta högljutt. När bhajansjungandet var över kallade Amma mig till sig och viskade i mitt öra: ’Min älskade dotter, du är Ammas egen. Amma har väntat på dig!’

”Jag kände mig som om jag omfamnades av ett hav av ömhet. Jag minns inte vad som hände därefter. Jag föll bara ner i Ammas knä som ett litet barn.”

Jag blev djupt berörd av kvinnans upplevelse. Föreställ er denna kvinna, som lever någonstans i ett jättestort land, utan att känna till något annat än en karg materialistisk kultur, plötsligt bli ”kallad” av Amma att komma till henne och bli renad genom hennes medkänsla. Jag kunde inte hålla tillbaka tårarna när jag begrundade Ammas gränslösa kärlek. ”Min älskade dotter, du är Ammas egen. Amma har väntat på dig!” När jag hörde dessa ord såg jag framför mig bilden av en mor som i evigheter, med stor sorg, väntat på sin dotter – och sedan den ofattbara glädjen i deras återförening.

Hur lätt och naturligt Amma samspelar med människor från olika kulturer i världens alla hörn, med en moders öppenhet och spontanitet! Den lätthet och de graciösa sätt på vilka hon når in till deras hjärtans innersta kärna är helt enkelt häpnadsväckande.

Den Gudomlig Shaktin (den gudomliga skapande kraften) antar en mänsklig form i enlighet med varje tids behov. Vi lever i en tidsålder som kännetecknas av andlig, moralisk och känslomässig fattigdom. Ren, osjälvisk kärlek är den sällsyntaste egenskapen i dagens värld. Brist på tillit till Gud och till människan, ömsesidig misstänksamhet, avund och konkurrens är vår tids kännetecken. Personliga relationer och familjeband upplöses snabbt – inte bara i väst utan även i Indien.

Vid början av det nya årtusendet kommer Amma som ett regn av ren kärlek, som väcker våra hjärtan, hjärtan som har utarmats av kärleksbrist. Redan under deras första darshan öppnas människors hjärtan, som har förtorkats av en känsla av främlingskap, och börjar blomma av den glädjefyllda insikten att ”Amma är min” och ”jag är Ammas barn”. Ammas naturliga enkelhet, hennes spontana flöde av moderlig kärlek och hennes intuitiva insikt i varje människas innersta känslor är sannerligen något helt unikt.

Amma, som är den Högsta Medvetenheten i en förkroppsligad form, står bortom alla åtskillnader och uppdelningar. Ingen nation eller religion kan göra anspråk på Amma som sin egen. Hon är den Universella Modern. Oavsett vilken del av världen hon besöker identifierar hon sig helt med människorna där, blir ett med dem och tar dem alla till sig som sina egna.

I dag har ordet Amma (Moder) kommit att förknippas med en allomfattande och universell vision.Amritapuri – det internationella högkvarteret för Ammas mission – är ett förverkligande av den uråldriga sankalpan (gudomliga avsikten) ”vasudhaiva kutumbakam” (hela världen är en familj). I Amritapuri kan vi till exempel se hebreisktalande judar, arabisktalande muslimer, japansktalande buddhister, zulutalande afrikaner och kristna från hela världen. Här kan vi se både materialister och andliga sökare bli förtrollade av Amma och bli hennes beundrare.

De ord som uttalades av människor i väst när Amma besökte dem för första gången vittnar om den eviga sanningen att den Gudomliga Kärleken inte känner några gränser av ras, religion eller nationalitet: ”Vi har hört att Gud är kärlek, och i dag upplevde vi den kärleken i Amma.” ”Om Gud har en form måste det vara Ammas form.” ”Amma har lärt oss vad kärlek är.” Dessa uttalanden speglar den universella acceptans som Amma har fått i människors hjärtan. Men allt detta är ingen överraskning för Amma, för hon är den Gudomliga Kärlekens Ocean som rymmer, harmoniserar och förenar alla skillnader och motsägelser. Alla varelser i denna värld är pärlor som är uppträdda på tråden av hennes kärlek.

Amma badar mänskligheten i kärlekens heliga flod, men samtidigt, djupt inom sig, är hon inte fäst vid någon eller något. Hon är som en spegel. Hela naturen speglas i den spegeln. När Amma lyssnar på en människa och tröstar henne eller honom speglas känslorna i den personens hjärta i Amma. Hon delar deras sorger och deras glädje.

Den emotionella turbulens som hennes barn upplever, och de böner de ber – både omkring henne och i fjärran länder – speglas i Amma. Under sina utlandsresor, när Amma tänker på sina barn som längtar efter henne i Indien, känner hon deras smärta över att vara åtskilda från henne och längtar efter att åter vara hos dem. På samma sätt, när Amma är i Indien, hör hon de sorgsna ropen från sina barn utomlands. Då längtar hennes moderhjärta efter att vara hos dem. Men i verkligheten överskrider Amma tid och rum och har inget särskilt hemland, och hon betraktar inte heller något land som främmande. För henne är alla känslor bara övergående scener.

Även om hon är en fullt Gudsmedveten mästare som står bortom alla normer och sedvänjor, följer Amma regler och bruk enligt tid och plats. När hon visar tillgivenhet till sina barn är hon en verklig mor. När hon undervisar sina lärjungar är hon Satgurun (den sanna Gurun). Så antar hon olika roller efter situationens behov. I själva verket är Amma dock inte fäst vid något som är bundet av tid eller rum. Hon är endast fäst vid Paramatman (det Högsta Självet). Amma sade en gång: ”Tusentals har kommit och tusentals har gått. Amma håller fast vid den enda Verkligheten.”

Amma upplever att allt i Skapelsen, både det förnimmande och det oförnimmande, existerar inom henne själv, och att hon själv finns överallt i Skapelsen. Det är därför hon ser alla varelser som jämlika och känner medkänsla för alla.

När hon skulle ge sig av på sin första världsturné sade Amma: ”Ammas barn finns i alla delar av världen. Jag kan höra deras hjärtans rop. Amma ska lindra smärtan i deras brinnande hjärtan och leda dem till det Eviga Ljuset. Amma gör ingen åtskillnad mellan nationer. Amma är överallt. Alla är Ammas älskade barn. Detta är Ammas erfarenhet. Det finns många kronblad i en blomma, men blomman är en, eller hur? På samma sätt är världen en blomma. Varje nation i världen är ett kronblad på den blomman. För Amma är allt Ett.”

Det är denna upphöjda vision som kännetecknar Amma som den Universella Modern. Mänsklighetens hjärta är en helig blomma som slår fullt ut som svar på det strålande leendet hos Universums Moder. Medan hon omfamnar hela världen med utsträckta armar är Amma för alltid förankrad i den obrutna erfarenheten av ren existens, medvetande och lycksalighet. Amma har medvetet accepterat denna dualitetens värld för att återlösa världen, för att leda sina barn tillbaka till medvetenheten om den Högsta Sanningen.

Jag påminns om något Amma sade för några år sedan: ”I början såg Amma träden, djuren, bakvattnen, havet och alla människor som Ett. Men senare, för att kunna tjäna världen, hade Amma inget annat val än att se träden som träd, djuren som djur och människorna som människor. Det sinnestillståndet blev sedan naturligt för mig.”