Bön

Amma: Endast i djupet av fullständig tystnad kan vi höra Guds röst.

Gud är kärlek och medlidande. Han väntar vid dörren av varje hjärta. Han finns närvarande överallt som en objuden gäst, vare sig ni kallar på honom eller ej. Vare sig ni är troende eller ateist, är Gud närvarande objuden inom er. Gud gömmer sig bakom varje form, bakom allt. Han förskönar saker och ting, gör dem till vad de är. Han är livets dolda formel. Men han kommer inte att avslöja sig för er. Ni kommer inte att uppleva Gud om ni inte kallar på honom. Bön är en sådan inbjudan. Ni måste åkalla Gud genom bön och meditation. Att be, sjunga och upprepa ett mantra är invitationer—ni ber Gud att avslöja sig.

Ge helt enkelt ert sinne till Gud. Ta er tillflykt till Gud och ni kommer inte att sakna någonting i livet. Ni kommer att få allt vad ni behöver. Era problem blir lösta på något sätt och ni kommer att finna frid. De som ber till Gud och uppriktigt mediterar på Gud kommer inte att sakna några förnödenheter. Detta är Guds beslut [sankalpa]. Detta är Ammas egen erfarenhet. Om inte annat, upprepa Lalita Sahasranama (den Gudomliga Moderns 1000 namn) en gång om dagen med kärlek och hängivenhet. Då kommer ni inte att sakna något.

Vad är verklig bön?
En riktig bön innehåller aldrig några förslag, instruktioner eller krav. Den uppriktige hängivne säger bara: ”Gud, jag vet inte vad som är bra eller dåligt för mig. Jag är ingen, inget. Du gör allt. Jag vet att vad du än gör så måste det vara för det bästa. Så, gör som du vill.” I verklig bön böjer vi oss, överlämnar oss själva till Gud och förkunnar vår hjälplöshet inför Gud.

För att komma ihåg Gud måste ni glömma. Att verkligen vara fokuserad på Gud är att vara fullständigt och absolut i detta ögonblick, att glömma det förflutna och framtiden. Detta, och inget annat, är riktig bön.

Hur bör man be?
Stäng dörren och föreställ er att er älskade gudomlighet står överallt i rummet. Be så här: Gud, ser du mig inte? Lyft upp mig på ditt knä. Jag är ditt barn. Du är min enda tillflykt. Överge mig aldrig. Var alltid i mitt hjärta.”

Kontemplera Gud som er skapare, beskyddare och slutliga boning dit ni kommer att återvända. Försök att känna Gud i hjärtat. Försök att känna Guds närvaro, nåd, kärlek och medlidande. Öppna era hjärtan och be: ”Gud, min skapare, beskyddare och slutliga boning, visa mig vägen till ditt ljus och din kärlek. Uppfyll mitt hjärta med din närvaro. Jag har fått lära mig att jag är ditt barn, men jag är fullständigt okunnig om min existens i dig. Min älskade Gud, jag vet inte hur jag ska dyrka dig eller glädja dig eller meditera på din form. Jag har inte studerat skrifterna. Jag vet inte hur man prisar dig. Barmhärtige Gud, visa mig den rätta vägen så att jag kan komma tillbaka till mitt verkliga hem, vilket är du.”

Den bästa tiden för bön är på natten. Naturen är tyst. Ingen stör dig.

Vad som än gör dig ledsen, ta dina klagomål till pujarummet eller meditationshörnan där din verkliga vän finns. Gå dit och klaga: ”Varför låter du honom eller henne behandla mig på det viset? Var du inte med mig?” Öppna ditt hjärta och berätta allt för Gud. Då blir det satsang [ett möte med det Gudomliga].

Mina barn, försök att be tills era hjärtan smälter och rinner ned i tårar. Det sägs att vattnet från Gangesfloden renar den som doppar sig i floden. Tårarna som rinner ur ögonen medan man återerinrar sig Gud har en oerhörd kraft att rena sinnet. Dessa tårar är mer kraftfulla än meditation. Sådana tårar är själva Gangesfloden.

Vad bör man be för?
En sann hängiven inser att Gud finns både inombords och runtomkring, att Gud är allvetande, allsmäktig och allestädes närvarande. Med denna insikt försöker den hängivne helt enkelt att uttrycka inför Gud sin totala hjälplöshet och att acceptera Gud som sin ende beskyddare och vägledare. I en sådan innerlig och öppenhjärtlig bön, bekräftar den hängivne bördan av sitt ego och dess oduglighet. Varför behålla något som är odugligt? Därför ber den hängivne att Gud ska förinta egot. Denna sorts bön är verklig meditation och kommer definitivt att föra en till målet.

Att be för att få triviala önskningar uppfyllda är att sitta fast i sinnet och dess bundenhet, i attraktion och aversioner. Detta stärker också era existerande tendenser [vasanas]. Nya världar skapas. Tillsammans med detta förlänger ni kedjan av er ilska, lusta, girighet, avundsjuka, illusion och andra negativa karaktärsdrag. Varje begär för med sig sådana negativa känslor. Ilska är resultatet av ouppfyllda begär.

Be för ett tillfredställt sinne under alla omständigheter. Bön blir genuin endast när vi ber för ett fridfullt och fullkomnat sinne, vad vi än får.

Kom ihåg Gud i glädje såväl som sorg
Mina barn, glöm inte Gud när ni är glada. Kom ihåg Gud och be till Gud även i era glädjestunder. Människor kommer vanligtvis ihåg Gud och ber bara när de lider, som om Gud vore inget annat än ett smärtstillande medel. Ha inte den inställningen. Låt bön och tankar om Gud bli del av ert dagliga liv. Amma är alltid med er.

Gruppbönens kraft
Gruppbön och mantra-upprepande i grupp är mycket kraftfullt. Allt kan förändras genom detta. Människosinnets förlorade harmoni kan bara återställas genom en osjälvisk attityd stödd av bön, meditation och mantra-upprepande.

Gråt efter Gud
Mina barn, be och fäll tårar medan ni tänker på Gud. Detta är den bästa andliga övningen. Ingen annan andlig övning kan ge er den gudomliga kärlekens lycksalighet så effektivt som innerlig bön.

Om ni inte kan gråta till att börja med, säg orden om och om igen och tvinga er själva att gråta. Ett barn tjatar på sin mor att hon ska köpa vad barnet vill ha. Barnet följer henne överallt och slutar inte att gråta förrän han eller hon har det önskade föremålet i sin hand. Vi måste tjata på den Gudomliga Modern på samma sätt. Vi måste sitta där och gråta. Ge henne inte ett ögonblicks ro! Vi måste säga: ”Visa dig för mig! Visa dig!” När ni säger att ni inte kan gråta betyder det att ni inte har någon riktig längtan. Vem som helst kan gråta när en sådan längtan kommer till dem. Om ni inte kan gråta, tvinga er själva att gråta, även om det krävs en viss ansträngning.

Sådana tårar är inte sorgetårar. De är en form av inre lycksalighet. Dessa tårar kommer att flöda när jivatman [den individuella själen] sammansmälter med Paramatman [det Högsta Självet]. Våra tårar markerar ett ögonblick av enhet med Gud. Andra som ser oss kanske tolkar det som sorg. Men för oss är det lycksalighet.