Naturen – vår verkliga mor

GreenFriends organiserar regelbundet föreläsningar om Naturen i skolor och på andra institutioner för att hjälpa människor att förstå sambandet mellan alla levande varelser. Föreläsningarna uppmuntrar barn att älska naturen och att tjäna mänskligheten genom miljömedvetenhet. Nedan följer en sådan föreläsning av Swami Jnanamritananda, den sannyasin (munk) som leder GreenFriends.

Swami Jnanamritananda (mitten, i mörk-orange
klädnad) håller en föreläsning om naturen

När ett barn skiljs från sin mor, känner det sig väldigt ledsamt och lider mycket. Det är vid sådana tillfällen som vi gör allt för att barnet ska bli lyckligt igen. Men de saker vi ger till barnet tillfredställer det endast för stunden. Om vi ger barnet en leksak, slutar det att gråta för kanske en sekund, men det tar inte lång stund förrän det gråter igen. Efter det ger vi kanske en chokladbit. När barnet är i ett sådant tillstånd, så kan vi inte tillfredställa det vad vi än ger det; det vill bara ha sin mor. På liknande sätt har de flesta människor i dag blivit separerade från sin egen mor, och de lider mycket. Alla de saker som vi tar oss för, lindrar bara saknaden tillfälligt. Den enda saken som verkligen tillfredställer oss är vår mor.

När vi väl förstår att Moder Natur är vår verkliga mor, då kommer vi aldrig att sakna henne var vi än befinner oss. Vår biologiska mor kommer att dö en vacker dag, men inte Moder Natur. Moder Natur finns i alla former, hon är överallt, alltid!

Efter ett tag måste vi lämna vår kropp. Trots detta kommer vi att vara med Moder Natur. Vi var med henne innan vi fick denna vår kropp, vi är med henne nu, och kommer att vara med henne efter vi har dött. Vi är aldrig skilda åt – vi är alltid ett. En dag kommer vi att uppleva denna sanning. När vi inser att Moder Natur är vår verkliga mor, så kommer vi även att inse att alla djur och växter är våra bröder och systrar. När vi ser denna sanning, kommer vi automatiskt att börja älska dem, skydda dem och ta hand om dem. Just för tillfället ser vi bara en liten del av det stora hela – vårt synfält är begränsat. Om vi istället tar ett steg tillbaka och ser på det från ett lite längre avstånd, ser vi hela bilden. Då kan vi gå utanför vår egen själviskhet. Just nu är vi inte redo att öppna och bredda vårt synfält, vår själviskhet begränsar oss. När vi äntligen kommer att se hela bilden, kommer vi att se att allt är Moder Natur – människor, djur, växter, fåglar – allt. Att se på världen på detta sätt, kommer att vara som att titta på en familjebild - mamman med alla sina barn.

Amma talar om för oss att spendera tid med Moder Natur, så att vi kan anamma detta synsätt i våra hjärtan. Sanatana Dharma (Den Eviga Religionen) talar om för oss att allt är Gud själv. Gud finns i allting – i alla växter, alla djur, överallt. Det finns bara Gud. Amma säger att vi ska vattna växterna varje dag och plantera skott. Sådana aktiviteter renar våra sinnen, och under tiden vi arbetar så kan vi glömma alla våra problem. Vi kan inte använda tvål för att rena våra sinnen, utan den kan bara användas för att göra rent golvet. För att rena sinnet, är en metod att spendera tid med Naturen.

Amma säger, att det enda vi behöver göra när vi är ledsna, är att gå till stranden eller en trädgård, så glömmer vi vår ledsamhet och känner lugn. Om vi går längs en gata, blir vi kanske bara mer spända, men att gå igenom en vacker trädgård eller längs en sandstrand är det enklaste sättet att slappna av. Allt vi egentligen behöver göra för att känna frid, är att titta upp på himlen.

Om vi tittar på djuren, om vi tittar dem i ögonen med ett öppet hjärta, kommer vi att se deras oskuldsfullhet. Detta kommer att hjälpa oss att öppna våra hjärtan. Oskuldsfullheten i deras ögon går in i våra sinnen. Då blir det likt en spegel, och vi kommer att se våra egna ansikten, vår egen oskuldsfullhet, vår sanna natur.

När vi är nyfödda små barn, går vi med Naturen. Vi är på samma våglängd som henne. På samma sätt som Naturen gör, är vi villiga att ge allting till vem som helst eftersom vi är ett med Naturen, ett med alla varelser. Sedan skär våra föräldrar och samhället bort dessa rötter från oss. Vi lär oss att inte dela med oss, att vad som är vårt är endast för oss själva och inte för någon annan.

Om vi tar en liten fikusplanta och planterar den i en kruka, kommer den inte att växa sig särskilt stor. Men om vi istället planterar samma planta utomhus, kommer rötterna snart att uppta flera hektar. Det stora trädet kommer att ge skugga åt flera hundra personer. Fåglar och andra djur kommer att få skydd och frukt från det. Å andra sidan kan inte bonsaiträdet ge skugga åt ens en liten mygga! Det är vad vi gör med våra barn när vi kapar deras rötter – vi skiljer dem från Moder Natur. Vi försäkrar att de inte kommer att kunna ge något till samhället, att verkligen kunna gagna världen. Om vi istället tillåter våra barn att växa naturligt och att verkligen öppna sig, kommer de att älska allt och alla. Men precis som med bonsaiträdet, beskär samhället barnens rötter och tillåter dem inte att växa.

I ett hus kan en mor bo tillsammans med sina tre eller fyra barn. De binds samman av kärleksband. När något av syskonen behöver hjälp, ger de andra hjälpen villigt. Detta gör det tack vare att de är syskon. Om grannen skulle behöva samma hjälp, är de inte lika snabba att hjälpa, de har inte samma hjälpsamma attityd till denne. Det är på detta viset eftersom de inte känner samma samhörighet med grannarna som med familjen, och på samma sätt fungerar det i hela samhället. Vi tror att vi är isolerade från andra, och därför delar vi inte med oss av vår kärlek och våra känslor. Vad händer då om vi har inställningen att det bara finns en enda mor, Moder Natur, och att vi alla är hennes barn? Då kommer vi automatiskt att hjälpa varandra när det behövs, och vi skulle inte heller skada Moder Natur – för vilket barn vill skada sin mor? Vi tar från Moder Natur bara vad vi verkligen behöver.

En sak som vi alla kan göra för att bli mer samstämmiga med naturen, är att plantera ett litet träd och ge det ett namn. Vad vi då gör, är att vi gör trädet speciellt, vi gör en individ av det.

Anta att vi har en hund, som vi har döpt till ”Tommy”. För oss blir nu Tommy helt olik alla andra hundar. Om vi ser 1000 hundar springa och en av dem är vår egen Tommy, är allt vi behöver göra att ropa hans namn, så kommer han springande. Tommy är inte vilken hund som helst, han är speciell. Vi tänker inte på honom som enbart en hund; han är speciell, rent av en vän, eftersom vi gjort en individ av honom. De andra 999 hundarna är bara hundar. Tommy blir speciell eftersom vi ser oss själva i honom.

På samma sätt blir det när vi planterar ett träd och döper det, då får vi en relation med det. Därför får barnen i Ammas skolor plantera träd och döpa dem. Varje barn planterar ett eget träd. Vi har märkt att vid loven, så går vissa barn till sitt träd och säger till det : ”Åh, under helgen kan jag inte vara här för att vattna dig, men var inte ledsen. Jag kommer tillbaka om ett par veckor. Gråt inte!”. Ingen har talat om för barnen att göra på detta sätt, de gör det naturligt. Då de har planterat trädet, gett det ett namn, och vattnat det dagligen, har de spontant utvecklat ett förhållande med det. Vuxna tänker sällan på detta sätt. Vissa barn skriver till och med brev och hänger på sitt träd, och när de hängt upp det säger de att ”När du är ledsen, är det bara att läsa mitt brev”.

Under hela dessa barns levnad, kommer de nu inte att se träd som döda objekt, utan att de är levande och har känslor. Om vi när denna attityd, kan vi till slut komma att förstå träds känslor. För tillfället kan vi inte ens förstå känslorna hos våra medmänniskor, på grund av att vi är för själviska. Om vi lyckas få våra barn att tänka på allt levande som ett, tänk hur samhället kommer att förändras!

När en person normalt ser ett träd, tänker denna person på vad han eller hon kan få från trädet – kanske lite frukt. Detta är vår nuvarande inställning. Andra ser trädet som en källa till pengar, och hugger ner det för att kunna sälja det. Skulle vi utnyttja vår biologiska mor på detta sätt? Nej, till och med på hennes dödsbädd, när hon inte kan tala eller röra sig, sitter vi helt enkelt bredvid henne och håller hennes hand i vår. Vi skulle aldrig drömma om att utnyttja eller skada henne på något sätt. Vi sitter bara nära henne, och tittar kärleksfullt på hennes ansikte. På samma sätt blir det om vi förstår att Moder Natur är vår mor, då vill vi inte utnyttja henne.

Verklig andlighet är att älska alla varelser. Moder Natur är vår mor. Det betyder att alla olika människor från alla länder och alla kontinenter, alla varelser är barn till en och samma Moder. Varför jobbar alla så hårt? Det gör de för att de vill kunna leva ett fridfullt liv, och de tror att enda sättet att uppnå detta är att jobba hårt. Men för att leva ett bra och fridfullt liv, behövs inte en massa pengar. Att ha kärlek i hjärtat, det är fullt tillräckligt.

Se på naturen, hur blommor och djur lever. Om vi tittar på Naturen, inser vi snart att våra enda verkliga behov är mat och skydd, och vi behöver inte mängder med pengar till detta. Därför borde vi minska våra begär och ge kärlek. Då kommer alla våra problem att lösas.

Detta är en praktisk tillämpning av andlighet. Om vi kultiverar denna attityd och skyddar och bevarar Naturen, så kommer vi så småningom att inse att vi är ett med henne. Då upplöses vårt ego, och vår känsla av individualitet försvinner totalt. Om vi efter det står bredvid ett träd, kommer vi att veta att vi är ett med det, och på samma sätt blir det när vi står bredvid en människa; då vet vi att vi är en, och inte två. Det är den ultimata upplevelsen!